En trött kille efter BVC-besök idag!

Vi tycker ju att Emilio har vuxit och det visade sig att det verkligen stämmer efter vägning och mätning idag! 1,5 kg ökning i vikt och 7,5 cm längre på en månad!
Stoora killen! :-)

Tiden rusar verkligen fram! Det har redan hunnit bli augusti!

Emilio växer och växer! 1,5 månad redan!

Romanos har jobbat några veckor redan sedan semestern! 

Vi andra har roat oss med små dagsutflykter (de dagar som vi inte har svettats bort i den extrema värmen!)

Theodor är just nu på scoutläger 1 vecka och när han kommer hem är det dags för Nikes dansläger! Sedan börjar skolan igen! 

Vi har påbörjat en liten ommöblering /ommålning i vårt lilla vardagsrum! Jag vet! Vi skulle ju inte renovera något mer, men denna gången var det faktiskt en tvungen åtgärd!

Vi beställde en ny soffa för några veckor sedan som skulle passa vårt ganska så begränsade mått i vardagsrummet. Vi hade max plats för en soffa på 2 meter. Gissa om lyckan var stor när vi hittade en i det materialet vi ville ha som var 1.90 m bred med fri hemkörning! 

Vi beställde direkt!   

I veckan ringde leveransfirman och bokade in att de skulle leverera soffan på måndagen. Kl 14 ringer killen och säger att han är framme. Jag funderade lite på varför han ringde och inte kom upp. Då informerar han mig om att de INTE tar upp varorna utan ställer dessa utanför porten.

Jag och Theo sticker ner för att ta in soffan... och möts av en kartong som är ca 2,40 cm hög, väger 90 kg och absolut inte går in genom porten!   

Vi börjar gapskratta. Killen som kört soffan säger då att det brukar vara mindre delar i den stora kartongen. 

Efter öppnande av kartongen hittar vi några små delar samt en stor del som knappt inte gick att rubba!

Som tur var mötte vi vår snälla granne i porten som tog i för kung och fosterland så att vi tillsammans lyckades få upp soffan i lägenheten!

Väl uppe kollar jag på soffan och säger till Theo att jag tycker verkligen det ser ut som att den är för stor för väggen där den ska stå!

Efter mätning visar det sig att soffan är ca 40 cm för bred!!!

Ringer direkt till firman som vi köpt den av och de beklagar bara att de skrivit fel mått på hemsidan!

Oooops! 

Efter lite diskussioner här hemma beslutar vi oss för att byta vägg på TV och soffa så att soffan får plats, därav omrenoveringen!   

15% billiagare soffa blev det och färg hade vi kvar sedan innan, så inga kostnader att tala om!   

Jag längtar tills den värsta värmen lägger sig så att jag kan börja gå långa promenader med Musse igen! Han orkar knappt gå runt gården nu när det har varit som varmast!

Många kramar på er alla mina vänner!   

Specialistläkaren på KS specialistmödravård skickade ju en remiss till KS förlossningen för undersökning samt ev igångsättning måndagen den 23/6.

Hon betonade dock mycket tydligt att min uppgift var att hålla koll på minsta symptom som jag inte kände igen från graviditeten för att undvika att förlossningen startade hemma.

Lördag den 21/6 vaknade jag ungefär kl 4 på morgonen och kände någon liten spänning i ländryggen som jag inte känt tidigare. Låg kvar i sängen till ca kl 9 och då spänningen var kvar så jag rådfrågade Romanos när han vaknade om han tyckte att jag skulle ringa förlossningen för en sådan liten bagatell. (man vill ju inte ringa i onödan)

Romanos har hela tiden varit mer spänd på att förlossningen kommer att gå fort än vad jag varit, så han sa direkt att jag skulle ringa och rådfråga en barnmorska om jag fick komma in för undersökning.

Sagt och gjort, jag ringde och fick tala med en helt underbar barnmorska som hette Zara. Hon bad mig vänta i luren för hon ville läsa på om min tidigara förlossning med Isabella. Efter bara en liten stund återkom hon till telefonen och sa till mig att hon absolut tyckte att jag skulle komma in på undersökning och detta på en gång. 

Jag klädde på mig och beställde en taxi. (Isabella sov fortfarande så Romanos stannade hemma)

Kom in lite efter 9.30 och fick komma in direkt. Blev undersökt och barnmorskan konstaterade att jag bara var 3 cm öppen och att detta är helt normalt för att vara flergångsföderska. 

Hon sa att hon ville ta en CTG-kurva på mig och att jag sedan fick välja själv om jag ville åka hem eller gå på en promenad ett par timmar så kunde hon undersöka mig igen efter det.

Jag bestämde själv att jag skulle gå på en promenad, bli undersökt samt åka hem om det var status quo.

CTG kopplades i 30 minuter och när barnmorskan kom in igen sa hon att bebisen mådde jättebra men att jag haft flera stora sammandragningar inom loppet av 10 minuter och hon undrade om jag verkligen inte kände av dem. Jag sa att det spände lite i ryggen men inget mer.

- Helt otroligt! Du får gå ut och gå men absolut inte långt härifrån och du får inte åka hem! sa hon!   

Jag gick ut i solen och tog en promenad mot kiosken på KS samtidigt som jag ringde Romanos och informerade om läget. Han sa att att han skulle ringa Hans och Jenny och fråga om han kunde komma och lämna Isabella samt fråga Berit om Musse kunde vara hos henne och därefter ta en taxi in.

Kl 11.30 kom Romanos i taxin och då hade mitt värkarbete gått så långt att jag placerat mig på en bänk i solen utanför förlossningen och orkade inte gå längre. 

Vi gick in och jag blev undersökt igen. Nu var det 6 cm öppet och barnmorskan Zara skrev direkt in oss på förlossningen. Första gången som jag fick gå från undersökningsrummet till förlossningssalen! (Har ju annars blivit körd akut på bår)

Ytterligare en helt fantastiskt barnmorska som hette Maja samt en supertrevlig undersköterska tog emot oss. Kl 14.13 föddes vår lille Emilio Per Romanos Öfverbeck efter en helt underbar förlossning       

En natt tillbringade jag och Emilio på BB innan vi åkte hem på söndagförmiddagen. Romanos och Isabella kom och hämtade oss och det var en mycket stolt storasyster som för första gången träffade sin lillebror.

Stora barnen åkte till Italien med Johan samma dag som Emilio föddes och har därför inte träffat sin lillebror ännu, men kommer äntligen hem i helgen! Då blir familjen hel igen!   

TACK all fin personal som verkligen fick oss att känna oss välkomna och ompysslade och TACK kära Hans, Jenny och Bebban som tog hand om familjens småttingar så att Romanos kunde vara med på förlossningen och se lille killen födas!  Betyder helt ovärderligt mycket!!!  

Har verkligen varit seg på uppdatering senaste tiden trots att en av de största saker har hänt i våra liv! Vår lille Emilio beslutade sig att komma till världen den 21/6, 10 dagar innan beräknad födsel!
En helt fantastisk förlossning med underbar personal och det absolut bästa av allt var finaste, bästa Hans och Jenny som hade hand om Isabella under hela dagen!
(Förlossningsberättelse kommer lite senare när tillgång till dator finns, har nu bara mobilen)

Överallt läser man ju om skarp kritik mot Försäkringskassan och alla deras beslut men jag måste verkligen få skriva ett positivt inlägg om mitt aktuella fall hos försäkringskassan gällande föräldrarpenning för kommande bebisen!

Det har varit en mycket lång process att kunna få rätt SGI registrerad (Sjukdomsgrundande inkomst, alltså årsinkomst) hos försäkringskassan då min tidigare arbetsgivare först skickade in helt fel uppgifter om hur mycket jag tjänat i mitten av april och därefter inte skickat in rätt uppgifter trots flera samtal från både mig och försäkringskassan.

Tillslut, efter ytterligare ett samtal av min handläggare hos försäkringskassan till lönekontoret kom rätt inkomstuppgifter in och kunde registreras, men då var problemet att jag borde ha registrerat mig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen då jag inte arbetat de senaste månaderna. 

Min handläggare undrade varför jag inte gjort det utan istället haft en inomst på 0:- den senaste tiden.

Jag förklarade för henne att jag först blivit lovad fortsatt vikariat men att detta drogs tillbaka av arbetsgivaren och därefter blivit lovad att få arbeta på timme så mycket jag kunde tänka mig att arbeta men att även detta ej blev som utlovat. Jag förklarade även för handläggaren att jag inte registrerat mig som arbetssökande eftersom jag varit så säker på att ha mitt arbete kvar fram till förlossningen och att när jag väl insåg att jag inte kommer få jobba som jag trott då inte kunde börja söka arbete som sjuksköterska med den bäckenuppluckring jag har. Man kan ju inte söka nytt jobb och säga att man inte kan stå och gå inom vården!

Jag trodde verkligen att det skulle vara helt kört för mig att få någon föräldrarpenning alls förutom minimibeloppet pga att jag inte gjort som man ska och följt alla riktlinjer!

Döm om min (och Romanos!) förvåning när handläggaren ringer sent en eftermiddag och informerar om att hon beräknat min SGI från februari förra året till februari detta år då jag jobbade en hel del. Hon har alltså inte tagit med de senaste månaderna då jag tjänat 0:- för att hon ansåg att min SGI då skulle hamna jättelågt!

Tänk vilken fin människa!    Hon såg till min situation och inte paragrafer om hur man egentligen skulle ha gjort! Hon kunde mycket väl sagt till mig att jag gjort fel (vilket jag ju egentligen gjort eftersom jag borde skrivit in mig på arbetsförmedlingen) och att hon därför ej kunde bevilja en så hög SGI som jag nu fick tack vare att hon räknade på de tidigare månaderna! 

Jag tackade henne 1000 gånger minst och hon avslutade samtalet med att säga: -Jag är så glad att någon är nöjd med mitt beslut!

Kan man vara annat? TACK, TACK och åter TACK!!!   

Nu har det nästan gått 1 månad sedan senaste inlägget av mig! 

På något sätt har jag all tid i världen att blogga men å andra sidan händer det inte så mycket nytt att skriva om när man mest är hemma hela dagarna!

Vi har äntligen fått hämta vår nya blåa pärla! En Toyota Verso som vi hittills är mycket nöjda med hela familjen!

Karin och jag har hunnit med vår sista tjejkväll på ett tag (alltså utan barn). Vi tog en heldag i stan med middag och fika! Sååå trevligt!

Theodor har varit på sitt sista disco på fritidset Jollen! Nu är det högstadiet som gäller!

Han är så stor och strök sin skjorta inför discot alldeles själv! Vår tonåring!   

Vi har även hunnit med att åka upp till Väddis några korthelger för bla gräsklippning! Nu dröjer det några veckor innan vi åker dit igen pga avståndet till förlossningen där! Närmaste sjukhus med förlossning är ju Danderyd med en resväg på 1,5 h, och sätter det igång och går som tidigare 3 förlossningar hinner vi ju inte dit!

Vi har fixat det mesta här hemma inför bebisens ankomst! Jag bäddade klart spjälsängen häromdagen och någon var mycket snabb med att provligga den!

Verkar vara godkänd iaf! Vi fick spjälsängen av vår granne Jessica. Det är en säng som är minst 20 år gammal men med lite färg är den som ny!    Så roligt med återanvändning! (och bra för miljön!)

Vi har även fått äran att träffa Åsa, Matz, Alicia och lilla (som nu blivit så stor!) Ville! De kom och fikade med mig och Isabella under ett besök uppe i Stockholm! Så härligt att få prata ikapp efter tiden som gått och tjejerna tog vid där de slutade leken senast!   

I helgen är stora barnen uppe med Johan, Maria och Farmor Lena i Ornäs i Dalarna där Lena har sitt sommarställe! Detta ställe skall tyvärr säljas i år och Theodor har tagit detta beslut mycket hårt! Han har under några veckor på alla sätt försökt fundera ut hur vi ska kunna "rädda" det! Det förslag som återkommer oftast är att Romanos och jag ska köpa det, men då det värderats till närmare 1 miljon kronor har vi tyvärr inte den möjligheten!

Målet för Theo denna helg var att fiska och bada där en sista gång!   

Isabella är på sin kompis Kajsas 5-årskalas just nu på gården bredvid och jag och Romanos ska börja sätta upp de sista tapeterna för denna renoveringsomgång! Denna gång i Isabellas rum! Sedan är det färdigrenoverat på ett tag igen!     

Ha nu en underbar Nationaldagshelg alla mina fina vänner!       

Vår fina fina tjej Nike som vi älskar mest av allt!       

Jag har idag varit med Nike på utvecklingssamtal i skolan! Ett samtal som hon själv var väldigt nervös för innan! Fick höra av hennes fröken Louise vilken fin tjej hon är på alla plan, duktig i skolan, håller koll på allt, en jättefin kompis och kamratstödjare! 

Så fina egenskaper som vi redan visste om!

Det Nike fick att arbeta vidare med var inte att plugga mer eller vara mer aktiv på lektionerna utan att försöka att inte vara så hård mot sig själv!

Jag har ju alltid varit medveten om att Nike har väldigt höga krav på sig själv och att hon blir så besviken om saker inte går bra och om hon inte lyckas prestera i topp! Men jag tror inte att jag har förstått riktigt HUR höga krav hon haft! Till och med hennes kompisar säger till henne i skolan att hon inte får ha så höga krav på sig själv och att hon verkligen är jättefin och jätteduktig ändå!

När Nike var 5 år och Theodor (som ju är 2 år äldre) började skolan och fick "Veckans ord" i läxa att öva på hemma ville Nike också alltid vara med och skriva orden. Hon blev helt förtvivlad om hon hade minsta stavfel! (Och hon hade då fortfaranade 1 år kvar på dagis!)

Hennes fröken Louise sa att de jobbar jättemycket med just detta i skolan och det känns så bra! Undersökningar har ju visat länge nu att speciellt unga tjejer har alldeles för höga krav på sig själva och att detta ofta leder till att de börjar må otroligt dåligt!

Louise poängterade verkligen flera flera gånger att man får ha 0 rätt på prov och ändå vara den fina person man är! 

Nike är verkligen den finaste tjej som finns och vi måste bli ännu bättre på att hela tiden poängtera att oavsett vad så är hon den bästa som finns!       

VI ÄLSKAR DIG NIKE-PIKE!