Igår var vi bjudna på en dags förtidigt födelsedagsfika hos min pappa / barnens morfar och Marita!
Lika trevligt som alltid att ses!

Theo och Nike är ju i Funäsdalen den här veckan med farmor Lena, farbror Hans och kusinerna Astrid och Greta!
Självklart skulle faster Jenny varit med också men tyvärr blev det lite ändrade planer! :(

Jag och "småttingarna" åker ut på ett litet miniäventyr idag medan Romanos är hemma och håller ställningarna! :)

Många kramar alla fina vänner!

I helgen var vi bjudna på finaste kusinerna Astrid och Gretas kalas! Astrid fyllde 4 år och Greta fyllde 6 år! Som alltid lika trevligt att få träffas!

Tack för ett jättetrevligt kalas!

Vilken månad det har varit!   

Efter ett tungt pass på jobbet fick jag så fruktansvärt ont i ländryggen att jag inte kunde ta mig upp ur sängen nästa morgon. Gissade på ryggskott. Med många olika sorters smärtstillande kunde jag såsmåningom åtminstone göra det vanliga som tex att lyfta Emilio, men bara i mycket långsam takt.

Värken höll i sig i en vecka och då skrev Romanos en magnetröntgenremiss för att vi skulle se att det inte var något diskbråck eller liknande (som ju ofta kan dyka upp efter 40...).

Dagen efter jobbade jag och min pappa ringde bara för att höra hur allt var. Allt var jättebra.... tills sekunden efter att vi lagt på och jag såg att mitt röntgensvar hade kommit! (Ja, jag har lov av min husläkare att läsa min egen journal).

I svaret stod att det var inga kotkompressioner eller diskbråck men däremot att "resonansen i benmärgen inte var normal".... Det sa mig ingenting, men slutordet i svaret på remissen var : Benmärgssjukdom?

DÅ blev jag alldeles iskall och kastade  mig på telefonen och ringde till Romanos som en liten stund tidigare sett svaret och blivit lika iskall han också.

Han hade hunnit ringa till röntgenläkearen som svarat på remissen och frågat vad hon menade med benmärgssjukdom. Hon sa bara att det borde utredas. Efter ett långt samtal utan några svar hade hon lyckats säga att det kunde vara Myelom eller Lymfom eller MS eller metastaser.....

Världen försvann! Jag rusade ut till mina fina vänner Christa och Sari och i panik berättade vad som hänt och att jag måste rusa ner på vårdcentralen för att ta prover! ('Tänk vilken tur att det är så nära, bara en trappa ner) Romanos hade ordinerat varenda prov som går tror jag och det blev många rör med blod.

Dagen förlöpte som i ett vacum men på eftermiddagen kom svar på 3 A-4 sidor och det ENDA provet som var något avvikande av alla var Natrium (salthalt) vilket är lite ironiskt eftersom jag är känd för att salta så mycket på maten! ALLA andra prover var helt inom referensvärdet.

Romanos hade även tagit några specialprover med bla M-komponent som kan visa på bla Myelom, och de tog några dagar att få svar på än de första. 

Men efter några dagar kom även de och det fanns ingenting som avvikte ett dugg.

Jag berättade allt det här för finaste Mona som jag yogar med och då säger hon att hon kan be en av sina överläkare på jobbet (hon jobbar också på röntgen) att kolla på bilderna om jag gav min tillåtelse. Det gjorde jag ju självklart jättegärna! 

Dagen efter ringer hon och säger att läkaren har granskat bilderna och han ser också det där med resonansen men kan inte förstå hur den första läkaren kan ha uttryckt sig som hon gjort med alla sjukdomar. Troligtvis är det medfött och kan även uppstå om man har lite lågt Natrium...... Inget som helst farligt!

Från att jag börjat planera för cellgiftsbehandlingar mm till att fatta att det inte var något alls! Det tog tid och kraft. Jag sov och sov och sov.......Sedan tillbringade vi helgen på underbara Väddis och bara kopplade av, bastade, eldade i kaminen och pratade och umgicks!  Men NU har det sjunkit in tror jag!

Och det finns en fördel med det här iaf! Jag har i hela mitt liv sagt att jag inte kan stå långa stunder för att mina ben domnar bort och jag får jättesmärtor i ländryggen. När vi fick nya skrivbord på jobbet och man sa att nu skulle man börja stå och jobba undrade jag verkligen om jag skulle kunna klara det! (jag kan springa, gå, ligga, sitta hur länge som helst men inte stå). Här är nog förklaringen till det! Så något svar fick jag ju iaf!   

Det är en sådan kontrast att ställa om sig från att vara så sjuk till att vara frisk (vad man nu vet).... Men UNDERBART att få en andra chans!   

Idag har vi däremot en annan sjukling här hemma med hög feber, hosta och ont i magen. Vår lilla Bella!   

Hon har iallafall sällskap av Turbo som nog känner sig lite sympatisjuk (eller bara ser ytterligare en chans att lata sig   ) 

Och det där uttrycket Vabruari stämmer varje år! Och varje år känner jag att man egentligen borde ta tjänstledigt eller så för det känns nästan inte som någon ide att boka upp sig på jobb eftersom det blir så mycket VAB...

Så började vårt februari här i familjen. Nu hoppas vi året fortsätter vidare i lugnare tempo!

Ha en underbar dag alla mina fina vänner!!