Jag fick för ca ett år sedan reda på att jag har hypothyreos, underfunktion i sköldkörteln.

De mest framträdande symtom som jag hade var att jag blev totalt orkeslös, fick mjölksyra i benen av att gå upp för en kort trappa, frös samt var jättetrött och även fast jag sov 10 h / natt var jag alltid totalt död när det var dags att gå upp!

Men det absolut värsta symtomet var att jag blev totalt nere, som en verklig depression där jag grät för allt och tyckte att ingenting hade något värde.

Jag tyckte att det inte fanns någonting att leva för längre! Och jag trodde verkligen på allvar att jag fått en riktig depression eller gått in i väggen (av vad kunde jag dock inte förstå eftersom jag var hemma och inte gjorde speciellt mycket då!).  

Jag sa på allvar tillslut till Romanos att jag måste lägga in mig för att få behandling! Dagen efter TVINGADE han iväg mig till jobbet för att mina kära kollegor skulle få sticka mig och ta lite thyreoideaprover på mig.

JAG var ju självklart helt övertygad om att mina symtom inte berodde på något sådant "enkelt", men OJ vad fel jag hade!

Svaret var tydligt, jag blev insatt på Levaxin och inom en vecka hade det vänt! Det var verkligen en HELT OTROLIG känsla att få tillbaka sin energi, att känna sig så glad som jag brukar vara, att bara vilja göra 1000 saker samtidigt!  

Efter någon månad blev jag sämre igen fast med andra symptom! Hjärtklappning och att inte tåla någon stress blev dessa symtom.

Nya prover av kära kollegor togs som visade att jag var översubstituerad med Levaxin (alltså att jag ätit för mycket trots att dosen jag åt var väldigt liten).

Minskade dosen, blev jättebra igen men så började allt om fast jag fick mina första symptom igen, även om de inte blev lika kraftiga denna gång, för nu började jag förstå vad det handlade om, så jag sprang direkt och tog nya prover. Och SJÄLVKLART hade thyreoideavärdet gått upp och var nu högre än det jag "började" på från början.

Ökade dosen Levaxin och vad hände? Jo, idag är jag helt övertygad om att jag återigen är översubstituerad! Ingen stresstålighet, mycket värmekänslig och hjärtklappning ibland.

Jag verkar reagera otroligt lätt på minsta lilla dos med Levaxin och det känns som en omöjlighet att hitta rätt dos.

Romanos handledare på vårdcentralen har dock sagt att det kommer ta tid men att det tillslut kommer att lyckas att ställa in mig på rätt dos, så jag litar på det!

Han frågade dessutom Romanos om jag hade något hormonellt som påverkade mitt TSH eftersom det svängde så.

Och det har jag! Det har visat sig för någon månad sedan att jag har PCO (polycystiska ovarier) vilket innebär att man har väldigt många äggblåsor på sina äggstockar och att det föreligger en obalans i hormonerna. Man har ett överskott på testosteron.

Detta leder i sin tur till att förutom att jag verkar vara extremt känslig för Levaxindosändringar har jag även hormonell på verkan som gör att det blir ännu mer svårinställt!

Men skam den som ger sig!     Nya prover skall tas och därefter skall dosen justeras igen om det behövs!

Och PCO:n brukar förbättras när man närmar sig klimakteriet, så det är ju inte så lång tid kvar  

Idag har Clara och barnen varit här och fikat. Clara berättade för mig att hon anmält sig till en kurs i mindfullness i höst på Stockholms folkhögskola, och hon tyckte att det skulle vara en jättebra kurs för mig också, så nu har även jag anmält mig!

10  måndagkvällar i höst ska Clara och jag gå på kursen! Det ska bli såå roligt och intressant!!  

Imorgon är det dags för skol- och dagisstart efter det långa sommarlovet!

Nike längtar, Theodor vill ha längre sommarlov och jag längtar efter att Isabella ska få börja!   Hon är verkligen inte lätt att ha att göra med i dagsläget då hon trotsar för ALLT! Hon skriker NEJ NEJ NEEEEEEJ till allt och kastar sig på golvet!  

När Theodor var i samma period funkade det verkligen jättebra med dagis, han var jätteglad och lekte hela dagarna med kompisarna, så jag hoppas att Isabella gör likadant!